Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1800-talet. I landshövdingarnas femårsberättelser klagas sålunda över
att skogarna skövlats genom kolning i bruksbygderna, vedhuggning
särskilt till brännvinsbränning, svedjning och trävaruexport från lä-
net. Även tjärbränningen spelade stor roll härvidlag. Skogarna sköt-
tes dåligt och någon återplantering skedde icke. Därför fick också
varje bruk sig tilldelat vissa socknar i vilka det hade ensamrätt att
köpa kol från bönderna. Sålunda voro ej mindre än 17 socknar ”ran-
sonerade” åt Storebro och Ålhult under 1700-talets senare hälft.
Pauliströms bruk hade ”kolfång” i Ukna, Järeda, Karlstorp och Krox-
hults socknar.1) Då privilegier år 1764 erhölls av grundaren till Gun-
nebo bruk, rådman Hans Hultman i Västervik, utdelades dessa en-
dast på det villkoret, att denne lovade använda sig av stenkol i stället
för träkol. Han var den förste, i varje fall i detta län, som använde
dylikt bränslematerial. På samma sätt ransonerades f. ö. de malm-
förande sjöarna, vilka voro talrika särskilt i Sevede härad, där hälf-
ten av dem enligt Crelius innehöll järnmalm.
Vad brukens vattentillgång beträffar, var denna ganska ojämn.
I södra Sverige är Kalmar län det som har lägsta årliga nederbörden,
och torrperioder — särskilt sommartorkan — göra sig starkt märk-
bara i de mestadels små vattendragen. Medan de gamla skvaltkvar-
narna lätt kunde anpassa sig efter den ojämna vattentillförseln, in-
verkade denna högst menligt på bruksdriften. Crelius säger också,
att torkan på sommaren och floden på våren voro svåra olägenheter
för industrien. Då de största floderna emellertid gåvo den jämnaste
vattentillförseln, är det naturligt, att bruken särskilt skulle gruppe-
ras längsefter dessa. Särskilt fördelaktigt läge ha de bruk fått, som
anlagts i strömmen mellan ett par vattenståndsreglerande sjöar så-
som Överum, Ankarsrum, Falsterbo och Gunnebo, medan detta icke
gällde t. ex. om Pauliström, Storebro och Flerohopp.
Medan övriga företag så småningom lade om driften eller helt lades
ned, koncentrerades industrien till några få större bruk med goda
geografiska förutsättningar, främst Överum, Ankarsrum och Gunne-
bo. Dessa inriktade sig då på högförädlade produkter i stället för
tack- och stångjärn. Sålunda tillverkas nu plogar och lantbruks-
1) Detta s. k. koltvång innebar också för bönderna ett tvång att lämna sin
kol till ett visst bruk.
20
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
