Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kvinnor, som vid 70-talets ingång samlade sig kring tanken att grun-
da en sammanslutning för forntidens studium och för samlandet av
dess minnen. Främst i denna krets stod kalmarlektorn Volmar Syl-
vander, som var fornminnesföreningens egentlige initiativtagare, en
man av betydande intellektuell resning, intensiv fornvän, men också
en man med sinnet öppet för allt som rörde sig i samtiden — skarp-
skytterörelsen, skandinavismen, 60—70-talens folkbildnings- och so-
ciala rörelser, överallt framstod Sylvander som ledare. Men främst
var han historiker, och hans monumentalverk ”Kalmar slotts och
stads historia”, som vid denna tid till större delen var utkommet,
måste ha verkat mäktigt stimulerande på de antikvariska och histo-
riska intressena här i länet. ;
Framför allt torde Sylvanders skildring av Kalmar slotts märkliga
historia ha väckt förnyat intresse för denna minnesrika borg, till vil-
ken ju också fornminnesföreningen från första början förlade sitt
arbete och som skulle bli platsen för det länsmuseum, som stod på
föreningens program. Bland föreningens stiftare blev det landskam-
rer J. 4. Södermark, som främst kom att omhulda museitanken, var-
för han kan betraktas som länsmuseets egentlige grundare. På 1880-
talet får så föreningen i lektor Fabian Boehrendtz en synnerligen
verksam och intresserad kraft, under vars ledning den storartade
arkeologiska samlingen i museet växer upp.
Sedan dessa pioniärers tid har fornminnesföreningen i hög grad ut-
vecklats och dess arbetsuppgifter äro i dag vida större än vad som
ligger i föreningens gamla namn. Organisatoriskt har föreningen
också vunnit i stadga och styrka genom ökad medlemsanslutning,
och genom statsmakternas stöd i form av bidrag av lotterimedel, från
och med 1946 även i form av direkta statsbidrag, för avlönandet av
föreningens tjänsteman såsom landsantikvarie för länet. Föreningen
har alltså numera karaktären av ett organisatoriskt led i rikets kul-
turminnesvård.
Inför 75-årsminnet vill jag gärna uttala den förhoppningen, att
föreningen skall vinna ännu djupare förankring hos länets befolk-
ning och att föreningen fortfarande måtte få glädja sig åt Riksanti-
kvarieämbetets och andra centrala kulturorgans, liksom de kommu-
nala myndigheternas ständigt visade stöd och uppskattning, för vil-
ket allt föreningen känner djupaste tacksamhet.
’ "> Arvid Lidén
2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
