Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Samma män, som 1711 saknade soldatnamn vid Östra härads kom-
pani inom Kalmar regemente, hade samtliga 1712 fått sådana. Detta
tyder på en order från kompanichefen eller möjligen i detta fall från
regementschefen, då det kunde anses olämpligt, att ett kompani skilj-
de sig från de övriga. Saken kompliceras något genom 23 Peter Press-
berg för Norrhult vid Östra härads kompani, som redan 1710 hade
sitt tillnamn. Möjligen talar detta för, att inte heller kompanichefen
ursprungligen haft saken om hand. Det ser snarare ut som om indi-
viduella tillnamn fästs vid enstaka soldater, vilka avancerat till befäl
eller på annat sätt utmärkt sig. Dessa ha väl i flesta fall sitt ursprung
i omgivningens muntliga benämningar. Ett intressant exempel på
detta är den soldat Jon Stinn eller Jödde Stim (kyrkböcker och
kungabrev ha olika uppgifter), som stod i spetsen för ett uppror
bland krigsfolket i Möre år 1624. Rudelius anmärker att namnet ej
återfinns i rullorna och förmodar att Stinn eller Stim endast var
ett öknamn.!) Då mannen nu gjorde sig känd, blev det nödvändigt
att även i skrift särskilja honom på ett tydligt sätt, naturligen då
genom det öknamn eller binamn, som omgivningen redan givit ho-
nom. Så finner man i 1697 års rulla vid Kalmar regemente exempel-
vis korpralerna Jöns Rugga, Måns Hörling och Nils Hulling, medan
soldaterna i övrigt endast ha sonnamn. Även bland stabspersonalen
förekommer vid denna tid såväl sonnamn som soldatnamn. Sonnam-
nen äro sällan antecknade för de första bärarna av soldatnamn.
Senare, då bruket blev allmänt, ha båda namnen införts i rullan. För
de först namngivna var binamnet möjligen så särskiljande och ovan-
ligt, att inga andra namn behövdes, medan soldatnamnet för dem som
efterbildade dessa namn endast var ett tillägg efter farsnamnet enligt
bruket.
Orsakerna, till att ett sådant bruk uppstått, anses av Carin Öster-
berg; vara följande: en folklig tendens att ge tillnamn, ett behov av
ett mnemotekniskt hjälpmedel, en strävan att göra soldaten till mer
än ett nummer, vidare det förhållandet att hedersnamnet utgjorde
en sporre, och ett ringaktat namn från hemmet borde bli utbytt.?)
Jag skulle vilja tillägga: en strävan hos avancerande soldater tatt
anta namn med adliga officersnamn som förebild.
1) Rudelius, Gl Eh, SL (OIL
2) Österberg, a. a., s. 109 f.
120
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
