Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
De många namn i början av 1800-talet, vilka vittna om en högre
bildning ha utan tvivel bestämts av officerare. Småländska bönder
kalla sig säkert inte själva för Pollux, Nestor, Millton och Wolltaire
och sodaten Ode, för vilken är antecknat: ”Kan ej lära Exercera, får
afsked. . .” visste nog knappast vad ett ode var. Bruket att anta till-
namn hade blivit en institution, som bevarades av officerarna och
präglades av deras bildning och smak.
Under 1800-talets senare hälft visa rullorna en mer reglerad namn-
sed. Samma namn fick inte förekomma inom samma kompani. Om
rekryten redan ägde ett namn måste han, som vi sett, avstå från
detta, om det var upptaget.1) Naturligtvis måste soldaten begära till-
stånd, om han av någon anledning ville byta namn.2) Schenström
säger, att ”manskapet ofta fann namnen urmodiga eller missförstod
deras betydelse och då tilläts stundom mindre lyckade namnbyten”.3
Men jag har hört exempel på att även en officer kunde hindra en
soldat från att fortsätta en namntradition, därför att han fann den
enformig. Hur det kunde gå till vid namngivningen år 1868 berättar
soldaten Karl Snygg från Myresjö socken i Småland i sin levnads-
historia: ”Sen skrevs kontrakt i Östraby. Vi var sjutton som skulle
bli rekryter. Där var en kapten som hette Reutersvärd. Han sa till
härrarna, som satt där:
”Nu får ni ge honom namn, sen kristnar jag honom själv.
Jag stod bakom ryggen på fanjunkaren, som skrev kontrakten.
”Är det någon som heter Palm?” frågade jag.
Ja, det är det.”
”Är det någon som heter Holm?
’Ja, det är det.”
Men morfar hette Palm och farfar hette Holm.
”Är det någon som heter Snygg då? Jag hade hellre velat heta
Johansson men en fick inte gärna ta annat än enstaviga namn. Palm
och Holm fanns förut på kompaniet. De som flyttade från ett kom-
pani till ett annat, fick ta nya namn.
Det var smedens son i Bellö som jag fick nummer och namn efter.”
1) Generalmönsterrulla för Kalmar regemente 1886. Se ovan s. 116.
2) I 1817 års generalmönsterrulla finns antecknat för 443.29 Schert: ”Får
på begäran namnet förändrat till Hjert. —”
3) Schenström, Kungl. Dalregementet 1815—1908 (Kungl. Dalregementets
historia, VI) s. 553. | 5
123
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
