- Project Runeberg -  Meddelanden från Kalmar läns Fornminnesförening / IV. (1904) /
60

(1898-1962) Author: Fabian Baehrendtz
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

60

funno sig medlarne i Söderåkra, där de första mötena mellan dem
och de svenska kommissarierna höllos. Vid ett af dessa möten, den
25 februari, bestämdes för medlarnes bekvämlighets skull, att de
följande sammankomsterna skulle hållas någonstädes närmare grän-
sen. Flera gånger möttes också under mars och april medlarne och
de svenska ombuden i Gabbetorp (Kabbetorp), endast "/« mil från
gränsen; dessemellan höllos möten äfven i Söderåkra.

Emellertid höll hela underhandlingen redan i början på att
stranda på den skarpa tonen i de växlade skrifvelserna. VSärskildt
utmärker sig i detta hänseende en danskarnes skrifvelse af den 24
februari. Förgäfves hade medlarne sökt förmildra densamma, och
när de följande dag kommo till svenskarne i Söderåkra, ville de
högst ogärna framlämna den danska skrifvelsen, ehuru de slutligen
förmåddes därtill genom de svenska ombudens bestämda fordran
därpå. Förbittrade öfver skrifvelsens innehåll hemställde dessa senare
till medlarne, om de kunde uttänka någon plan för underhandlingar-
nas vidare bedrifvande, eller om man skulle afbryta desamma.
”Danskarne”, sade Oxenstierna, ”talade i en så öfvermodig ton, att
svenskarne på 100 år ej hört dess like”. Under sådana förhållanden
var det klart, att underhandlingarna åtminstone icke kunde fortsättas
skriftligen. Medlarne genomdrefvo därför, att ingen skriftväxling
skulle äga rum, utan att underhandlingarna helt och hållet skulle
gå genom dem; de skulle »umtligen öfverbringa alla meddelanden
parterna emellan. Underhandlingarna gingo dock mycket långsamt,
hvilket ’ej var att undra på, då de villkor, som från olika sidor”
uppställdes, voro diametralt motsatta. Svenskarne fordrade den full-
ständigaste tullfrihet") i Öresund och Bälten för alla sina besittningar
samt som säkerhet för denna frihets framtida bestånd stora land-
afträdelser, särskildt Skåne, Halland och Blekinge, ”den af Gud satta
gränsen mellan Sverige och Danmark”. Danskarne åter begärde
återställandet af de områden, som svenskarne eröfrat under kriget,
jämte krigskostnadsersättning, emedan svenskarne hade börjat kriget.

På grund af Torstenssons seger vid Jankowitz (den 24 febr.)

+) Man kunde å svenska sidan ej finna ord nog att uttrycka denna
frihet. I svenska rådets svar till det danska den 2 mars 1644 heter
det: Hennes Maj:t vill ej tillåta någon inskränkning af svenska com-
merciernas frihet i Sundet under någon interpretation utan vill för sig:
och sina undersåtar njuta samma frihet oturberad, ocireumseriberad,
olimiterad, obesvärad, ohindrad, ouppehållen" (Geijer).

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 12:14:22 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/kalmarforn/4/0064.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free