Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hans röst hade en knäppig klang som ett
kassaskrin, när locket slås upp. Då smög Sanna sig
fram runt skrivbordet.
— Titta, det är jag! sade hon och stod där
framför honom med tindrande ögon.
När man väntat en Jonsson med korrekta
uppgifter om sista prisläget på kaffemarknaden, är
man kanske inte så glad åt en Sanna med
tindrande ögon och muffen upplyft i vädret som en
snöboll. Verner var det i varje fall inte. Han
sjönk tillbaka i skrivbordsstolen, höll sig fast i
dess breda karmar och stirrade på uppenbarelsen.
— Blev du så rädd? skrattade Sanna.
— Sch! Jag blev visst inte rädd, svarade
Verner strävt.
Han såg sig oroligt omkring. Hon passade
inte här. Hennes snöiga skor hade redan satt
märken på den välborstade mattan. Och hon
visste ju ... Han hade ju sagt att han inte fick
störas under arbetstiden. Han lade otåligt
handen på bordet. Vänstra handen. Sanna, som nu
tagit av sig handskarna, slog sig vårdslöst ned i
en stol. Deras nya förlovningsringar glänste matt
och olycksbådande i rummets dämpade dager.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
