Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Kom med ut och promenera, Verner, sade
hon muntert. Du anar inte så vackert det är ute.
— Ut? Nej. Jag har tyvärr inte tid.
Han slog upp en av sina tjocka böcker och
skrev en anteckning på ett blad för att visa hur
upptagen han var. Hon såg på honom med
trutande mun. Detta var alltså Verner på kontoret
och kanske Verner i sängkammaren också. I går
när han tackade för maten vid middagen hade
han hållit ett riktigt fint litet tal, och mamma
hade fått tårar i ögonen. Pu, den Verner!
— Då går jag då.
Hon stod och vägde på benen som en
skolflicka. Då steg Verner upp och drog henne till
sig. Han kysste henne ömt och gott, väl av
glädje för att hon verkligen beslöt sig för att gå.
Sanna förstod det. Hon återgäldade inte hans
kyss. Men hon önskade att kontorspersonalen
hade sett chefen nu. Det skulle varit som en liten
glädje för dem.
Då ringde det i telefonen. Verner sträckte ut
handen. Men Sanna var snabbare än han. Hon
ryckte till sig luren och skrek hallå med sin
flickaktiga, gälla röst. Någon talade en lång ramsa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
