Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Han var gul och svart med nosen i spets och
kloka ögon. När tågen kommo, låg han i krum
på perrongen och sov. Ack, det var en vis
gammal hund! För ett tåg behövde han inte blinka
en gång. Han hade sitt dagsarbete han också
som alla andra. När Arne kastade stenar, sprang
han efter dem. Svansen stod då styv rätt upp i
vädret. Han morrade, han gläfste, hans skall
kastades högt i luften. ”Vov! Vov!” Så fångade
han stenen och kom tillbaka och lade den för
Arnes fötter. Han tiggde Arne med ögon och
mun att han skulle kasta igen. Och så flög
stenen i väg, och hunden flög i väg, och hela trakten
fylldes av hans gläfsande och morrande och skall.
Arne och Mary och hunden, Step hette han,
promenerade på landsvägen. Step före med
svansen i vädret. Han satte fint ned fotterna, när
han gick. Han svängde litet med kroppen. Pälsen
glänste. En prydlig hund! Så fick han syn på en
sten. Då stannade han, luktade på den så saliven
saftades om nosen på honom, kastade glänsande
blickar på Arne och Mary och satte tassarna på
stenen med ett muntert morrande. Då var det
svårt att taga den ifrån honom. Men Arne var
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
