Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Tecken på himlen.
Tjänstemannen Carl-Gustaf von Spetz stod i
trädgården utanför sin villa och såg drömmande
upp mot himlen. Nyss hade -han kommit ut med
tåget till det lilla förstadssamhället efter att
som vanligt ha tillbringat dagen i sitt verk i
Stockholm.
Nu drack han in den svala luften i suckande
andetag. Det var ännu en halvtimme till
middagen, och denna lilla halvtimme tyckte han att
han fått sig tilldelad som en klarblå flik skuren
direkt ur evigheten. Omkring honom var en doft
av hem, av kokande färsk potatis med dill, och
på ett klädstreck vajade några nytvättade
handdukar och gåvo honom en känsla av renlighet och
snygghet, som också tilltalade hans poetiska sinne.
Den där poesien hade dröjt sig kvar hos
honom sedan studentåren, då han varit mycket
blyg, mycket svärmisk, mycket finnig och
skrivit dikter om nätterna till den vandrande månen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
