Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
stillsamma gruppen utanför tältet. Deras tystnad
förvånade honom. När de då och då sade något,
var det med milda, vemodiga röster helt olika
de skräniga stämmor, som ljödo kring villan om
dagarna.
Carl-Gustaf betraktade månen och så de unga
och så månen igen och stjärnorna, som börjat
blixtra. Det var något han kände igen, ja, han
kände så väl igen det, att han tyckte sig
tillbaka-flyttad till sin ungdom. Så hade han också suttit
i gräset i skymningen som Kirre nu vid en ung
flickas sida. Månen hade lyst på dem. De hade
inte talat mycket. Det behövdes inte. Detta som
i årtusenden alltsedan jordens begynnelse stigit
upp i unga hjärtan, när natten nalkas, och som
kommer lika säkert som att gräset varje vår
sticker fram sina ljusgröna friska strån ur den
svarta mullen — för detta finnas inga ord. Det
går som en brännande vit våg från hjärta till
hjärta.
Carl-Gustaf gick tyst tillbaka till sitt rum.
Han tyckte, att han nu sett ett nytt tecken på
himlen, som varken flygmaskiner eller den mo-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
