Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ann-Sofis ansiktsuttryck var underligt, men
outgrundligt. Det hände något med henne.
Något ohyggligt. Men hon kunde inte meddela sig
med Rosa.
När Rosa efter en god stund drog upp
Ann-Sofi ur vattnet, gav hon till ett skri av fasa.
Ann-Sofis ben hade smält. De bildade en enda skär
röra. Hennes ögon stirrade på Rosa. Rosa tyckte,
att deras blå blick brände av en outsäglig smärta.
Hastigt rafsande samman Ann-Sofis kläder
sprang stackars Rosa upp till villan. Hela vägen
grät hon. Hon höll varsamt fast i Ann-Sofis ben,
som nu föreföllo som ett par förtvinade lemmar.
O fruktansvärda slemmiga trollsnigel, som
vållar små flickor förtret och förgriper dig på
underbara dockors ben!
Och under det Rosa sprang storsnyftande
spanade hon ivrigt och ångestfullt efter snigeln
— den ruvande okända makten, som förvandlat
sommarens lustgård till ett förött och härjat
land och därtill i sin ondskas övermått hade
gjort Ann-Sofi lemlästad för livet. Rosa såg
dock ingen snigel. Men hon kände ändå hans
stickande ögon i nacken — eller hade inte sni-
*3- — v. Krusenstj erna, Delat rum.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
