Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
så lycklig som Elin? Omöjligt! Den goda
trak-teringen, det starka kaffet, som var en ovanlig
sak i det hushållet, gjorde att stämningen steg.
Alla kände sig vänliga till mods. Man skrattade åt
minsta småsak. Och när kaffet dukats bort och
herr Blom bar in en flaska punsch, som han
pre-sentade ”namnsdagsbarnet”, såsom han kallade
fru Sallén, blev det ett sorl i rummet som på
en riktig bjudning, då en hop glada människor
äro tillsammans. Det malda köttet var glömt.
Den klimpiga soppan glömd också.
Fröken Tullan satte sig vid pianot, och snart
trillade tonerna ut i rummet som en påse ärter,
ty fröken Tullan spelade på det gamla sättet
med en massa löpningar och drillar och högt
lyfta fingrar. Sedan bad man herr Blom sjunga.
Och han ställde sig vid pianot med allvarlig min,
med sin lyckosko i halsgropen, och hans sång
kom djupt nedifrån, så mörk och så dyster att
ingen kunde begripa att det var den lille glade
och mysande herr Blom som åstadkom detta.
Sture drack av punschen och blev alldeles röd
och pratade mycket. Men Elin satt stilla och rak
med händerna knäppta i knäet, som hon brukade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
