- Project Runeberg -  Under kampen för bröd /
2

(1909) Author: J. L. Saxon
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Proletärer - En fabriksflicka

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Vad jag, när jag fortsatte gatan framåt, tänkte om
storindustrien var inte precis vackra saker. Hur
förfärligt måste icke trycket vara, då det tränger sig ända ner
till barnen — till den sorglösa glädjens, de ljusa
förhoppningarnes och sagornas levnadsålder!

Mitt intresse för flickan var väckt. Snart hade jag
gjort mig bekant med henne och till och med besökt
hennes hem. Hon hade, såsom så ofta fallet är bland
fattigmans barn, ett pråligt klingande namn — hon hette
Eulalia. Men innan hon hade lärt sig att uttala det
konstiga ordet kallade hon sig själv »Lalla». Och detta lite
mänskligare namn fick hon sedan behålla.

Modern var änka och försörjde sig med tvätt. Hon
var böjd, skrumpen och ful — utsläpad av barnsängar,
hårt arbete och bekymmer. Hon hade haft tio barn, varav
fem levde. Lalla var den yngsta. De övriga voro ute
i världen.

»Komma de ihåg er med någon slant ibland?»
frågade jag.

»Å, de ha nog inte själva mer än de behöva. Och
om de också hade det — de unga tänka inte på de gamla.»

»Men ni är ju deras mor.»

»Ja visst. Men jag skall säga herrn, att hos de riktigt
fattige fins inte någon sådan där kärlek mellan föräldrar
och barn som hos dem, som ha något. Varje gång det
blev på tok med mig, var jag så ond, att jag velat slå
det kräket till karl, jag hade. Och när så ungen kom, vart
det ytter värre. En mun mer att stoppa mat i, på samma
gång jag var hindrad från att gå ut och förtjäna något.
När andra miste barn, så tyckte jag, att Vår Herre var
bra orättvis, som icke kunde ta bort några från oss också.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 12:23:56 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/kampen/0010.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free