Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Proletärer - Dömd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DÖMD
35
»Det skall jag visst göra», svarade Kalle och såg bort
till fruntimret inom disken. Hon höll på att i en låda,
full av gamla korkar, leta på en sådan, som passade til!
Kalles butelj. Sedan hon funnit en och tuggat på den
litet, satte hon den med säker hand i buteljen, som hon
räckte åt Kalle.
En ljusning gick över de trenne gesällernas ansikten,
när Kalle visade sig i dörren till värkstaden. Pettersson
vitsordade Kalles raskhet, i det han tog fram supglaset.
Han ägde blott ett sådant och detta hade till på köpet
ingen fot. Den hade blivit avslagen vid något »livat»
tillfälle. Men det hjälpte sig med, att man höll i glaset, medan
man slog i.
Sedan gesällerna fått var sin sup, slog Pettersson i
en halv sådan, som han räckte åt Kalle.
»Här skall du få att värma dig med», sade han.
»Nej, jag tackar», svarade Kalle.
»Tag den, du! Du behöver nitton droppar, du också.
Inte ska du göra dig till, fastän du fick en torvel av
mig, innan du gick. Jag tycker om ordning, jag vill bli
åtlydd, men elak är jag inte. Se här!»
»Nej tack», svarade Kalle ännu en gång.
»Du slipper väl då. Sablarne må truga gott i ont»,
sade Pettersson och hälde i sig själv bränvinståren.
På aftonen gick Kalle in till mästaren för att tala med
honom om, i hur stor utsträckning han var skyldig att
vara springpojke.
Hjärtat klappade oroligt i honom. Han visste icke
riktigt, hur han skulle börja. Men han hade redan stått
tyst en minut. Nu måste han tala.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
