Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Proletärer - Belöning efter förtjänst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
46
SAX ÖN: UNDER K AMR EN FÖR BRÖD
Chefskapet lemnades ej åt den dugligaste. Det var
en hederspost, given åt en orkeslös och till sin
befattning fullkomligt olämplig f. d. kapten, som nu til! på
köpet icke var nykter.
De små, lätthanterliga sprutorna hade sålts och nya
stora inköpts, utan att man till dem hade tillräckligt
manskap annat än — på papperet.
Några övningar hade kåren aldrig. Vad man ibland
arrangerade under namn av sprutövningar, var intet annat
än parader, ordnade för att brandchefen och det övriga
brandbefälet skulle få tillfälle att svära, domdera och se
viktiga ut.
Resultaten visade sig nu. Innan man kom i gång,
hade elden blivit så herre över huset, att det ej stod
att rädda.
»Bärga, bärga alt, som bärgas kan!» skrek en röst
i hopen. »Huset brinner upp, det kan inte räddas.»
Men bärgningskåren bestod nästan uteslutande av
gamla orkeslösa gubbar. Till följd av denna huvudlösa
anordning blev också bärgandet därefter.
»Mitt kassaskåp, mitt kassaskåp!» skrek den gamle
häradshövdingen, där han stod med det girå huvudet bart
och förtvivlan målad i sitt ansikte.
En karl — det var den för sin storlek och styrka
bekante »store Lasse» — sprang från sin spruta, hoppade
in genom fönstret och vräkte med övermänsklig kraft den
tunga möbeln från sin piedestal.
Man stod handfallen av förvåning. Då hördes
plötsligt ett skri. Skåpet hade stjälpt emot Lasses bröst.
I det väldiga blosset såg man, huru häradshövding
Wållberg vart blek som ett lärft och vacklade.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
