Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Proletärer - Förtrampad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
62
SAX O AT: UNDER KAMPEN FÖR BRÖD
»Men du trodde, förstås, att du skulle få honom ?»
Nej, det kunde Lovisa inte påstå häller.
»Nå. hur kunde du låta detta ske?»
Lovisa hade ingenting att svara. Hon bara grät.
»Ja, du borde egentligen köras av med detsamma,
men du skall få stanna tils du är kommen så långt, att
det börjar synas», förklarade Jan-Ers-mora.
Visserligen voro dagarna långa för Lovisa — alra
hälst som Pers ovänlighet mot henne numera var
fullkomligt lika stor som moderns — men den dagen, då
»det började synas» kom emellertid alldeles för snart.
Det var med tunga fjät hon vandrade hem till
föräldrarne i backstugan. Hon visste, vilket mottagande, som
väntade henne...
Det vart en pojke, som i dopet erhöll namnen Per
Teofilus Natanael. Hon visste, att hon aldrig skulle kunna
ge honom något annat än ett par granna namn, och
därför ville hon åtminstone göra det. Namnet Per var efter
fadern, förstås. Pojken fick nog aldrig något mer än
namnet av fadern häller.
Per blev hemma i backstugan och växte och
frodades duktigt, fastän han ej bjöds annat än dålig mjölk,
brödsudd och välling. Lovisa var åter ut och tjänade.
Hon var snart lika pigg och vacker som förr och
lika efterhållen av pojkarne. Hon hade snart glömt det
skedda, och efter tre år fick hon åter göra den tunga
vandringen till backstugan. Den var så mycket tyngre
nu, ty där fans blott modern kvar.
Fadern hade dött backstugusittarens död, och
modern kämpade en förtvivlans kamp för att kunna undgå
fattiggården. Så länge hon kunde livnära sig utan fattig-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
