Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Proletärer - Förtrampad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FÖRTRAMPAD
69
i något slags förbund med den onde. Man kunde sälja
sin själ åt den onde, det visste han genom mormodern.
Oeh då fick man mycket pängar och alt vad man ville.
Smeden hade det också bättre än Per förut sett någon ha.
Per vart därför inte lite förskräckt den dag, då smeden
sade:
»Nu är du visst så stor, Per, att du kan börja dra
pusten.»
Han förmådde ej svara ett ord.
»Vi skola försöka i eftermiddag», fortfor smeden.
Pers första tanke var att springa bort och aldrig
komma igen. Men vart skulle han ta vägen ? Det kunde
han inte räkna ut. Vart han kom, skälde ju hundarne
efter honom. Och pojkarne gåvo honom smörj. Och så
skulle han ju inte få någon mat.
Så resonerade Per. Och han följde med till smedjan.
Men han vågade ej se sig omkring. Och när smeden
närmade sig dörren för att gå, var Per alltid i hälarne
på honom.
Så småningom försvann emellertid Pers rädsla för
smedjan, och slutligen inträffade det alldeles motsatta:
att smedjan blev hans käraste uppehållsort.
När han bytte ut den mot folkskolan, var han alt
annat än glad. Och när han kom hem på aftnarne,
hälsade han alltid på därute. Ja, här läste han över sina
läxor under de ljusa och ljumma sommaraftnarne.
Hans framsteg i folkskolan voro så blygsamma som
möjligt. Då därtill också kom, att socknen fick betala
mera till smeden för honom under skoltiden, fick han
snart sitt avgångsbetyg. Och då återvände han till
smedjan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
