Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Proletärer - Förtrampad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FÖRTRAMPAD
79
Men i stället kommo rykten om hotfulla ord av Jan
Ersson. Vid detta fäste dock Per sig icke. Medvetandet
att vandra i fosterfaderns fotspår gav honom en viss
trygghet.
Emellertid började man en dag att på Jan Erssons
ägor uppföra en bygnad, som av alt att döma liknade
sig till en smedja.
Det blev också en ny smedja och en ny smed, och dit
gingo alla beställningar. Jan Ersson skröt och skräppte
allestädes över den nye smedens skicklighet. Där inte
skrytet eller vänskapen för Jan Ersson halp visste denne
att bruka andra medel. Han hade revärser av en hel
del av ortens småbönder, och de, som ej voro skyldiga
honom, ville gärna ha ett tillfälle öppet att få låna, ifall
det behövdes. Jan Ersson hade också framhållit, vad
socknen gick miste om genom att »den där slyngeln» satte
sig på tvären med sken av lag. Och det ginge väl an
att stuka en fähund.
När Per insåg, att det var Jan Erssons mening att
alldeles förgöra honom, gick han åter till Storm.
»Gå till far din», rådde denne.
Det gjorde Per.
»Jag kan ingenting göra», svarade Per Jansson.
»Nog kan ni», tyckte Per. »Men ni vill inte.»
»Åja, det är ju inte rätt att sätta sig upp mot far sin.»
»Jo, om det gäller rätt och billighet.»
»Vad? Jag tror, att du vill lära mig, hur jag skall
handla?»
»Ja, åtminstone synes det vara behövligt», svarade Per
med hetta. »Ni har skaffat mig till världen. Tycker ni,
att ni fylde alla skyldigheter mot mig, när ni lät er far
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
