Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Proletärer - Förtrampad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FÖRTRAMPAD
87
Per Jansson gjorde en förtvivlad ansträngning för att
komma lös.
»Stilla och tyst! Annars klipper jag till!» sade Per
och visade kniven.
»Är du galen Per?»
»Nej inte als. Mins ni, vad jag sade, då vi sist
talades vid?»
»Å, Per, förlåt mig! Du skall få alt, vad du vill!»
»Håhå», skrattade Per, »så låter det nu. Om ni vore
bara fem, sex bösshåll härifrån, hemma hos er, så skulle
ni skaffa er hjälp för att sparka ut mig och skicka edra
hundar efter mig.»
»Du skall få hundra kronor, om du släpper mig.»
»Edra löften känner man! Och ni tror för övrigt, att
jag skulle nöja mig med hundra kronor!»
»Du få* alt, vad jag har på mig. Låt mig ta upp
min plånbok. Jag har tre tusen kronor där.»
»Och i morgon skulle ni skicka länsman på mig och
säga, att jag stulit dem... För rästen — jag behöver
inga pangar.»
»Hjä____», skrek Per Jansson i dödsångest.
Per slog honom i ansiktet med sin knutna hand,
och i detsamma lyckades Per Jansson att slita sig lös.
Han hade emellertid icke hunnit mer än resa sig till
hälvten förr än Per stötte kniven i hans bröst.
Med en rossling föll Per Jansson till marken.
Per sparkade till kroppen.
»Är ni död, skurk?» frågade han.
Inte ett ljud hördes.
»Jag får lov att vara säker», sade Per för sig själv och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
