Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Proletärer - En enda gång
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EN ENDA GÅNG
93
Det var inte underligt, att jag kände mig nedtryckt
kvällen innan jag skulle fara.
Kvällsbordet var dukat på verandan. Vi åto under
tystnad. Först med skymningens inträdande fick samtalet
några spasmodiska ansatser.
»Ja, här har jag gått igenom en hel period av min
ungdom», sade jag.
»Det, som blott är en ’period’ för dig, är mitt alt»,
nästan viskade Nanna.
»Men Nanna lever mitt uppe i det — för mig är det
ett förflutet. Det är sådant här, som lär en, att man blivit
gammal.»
»Å, jag tycker, att Pelle är sig alldeles lik», skrattade
Nanna.
»Ja, du klagar», utbrast gubben. »Vad skall då jag
säga? Du har hela framtiden för dig.»
»Nej, det bästa ligger bakom — ungdomsdrömmarne,
som gingo i kvav — det där, som man skulle ha haft,
medan man var ung och förhoppningsfull, emedan det
då ägt ett värde, som det inte äger nu, även om man
lyckades ernå det.»
»Jag får lov att visa dig något», sade Nanna och
reste sig. »Pelle får inte resa utan ha sett det också.»
Jag följde henne in i hennes rum, där hon öppnade
en antik s. k. klaff. Å, där stodo alla de leksaker, hon
fått av mig! Jag såg på henne och mötte en frånvarande
blick. Lilla, lilla Nanna, hade jag kanske vunnit ditt hjärta
vid åtta år? — Kanske stod i dess helgedom allting lika
väl gömt och vårdat som leksakerna här? Ett ögonblick
var jag färdig att låta upp ordets damluckor och låta
strömmen svälla över... Men jag betvang mig. Tysta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
