Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Småstadsbilder - Fäst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FAST
117
friserade. Och så raka i ryggen voro de — tack vare
snörliven.
Där var konversationen i full gång, hos de äldre
åtminstone. På ämnen var det god tillgång.
»Nej, se på kamrerskan», utbrast fru Magnusson till
prostinnan. »Så urringad! Och en så’n ros hon har i
håret — alldeles skär! Det är stor skam åt det! Inte ens
i min ungdom exponerade jag mig på det där sättet.»
»Ja, vem skulle vilja göra så, om man vore rätt klok»,
inföll fru Kock.
Därunder log hon dock i sitt stilla sinne åt den
anmärkande väninnan. Ty denna hade ej alldeles dolt sina
fyrtiofemåriga behag. Om klädningen urringats blott en
fjärdedels tum till, så hade fru Magnussons bekanta
födelsemärke blivit synligt.
Musikföreningens ledare, brukspatron Röfors, svängde
sin taktpinne.
En blandad kör sjöng en folkvisa. När denna
genomsågats, brast en dånande applådsalva lös.
»Det var då en lyckligt funnen tanke att sätta den
visan i kör», viskade borgmästarinnan till kamrerskan.
»Åja, brukspatron har häller inte haft litet besvär med
det», svarade hon.
Borgmästarinnan var dock inte sekunderad helt och
hållet av den allmänna meningen.
»Vad förkonstlingen dock kan leda till», sade ingeniör
Callmén till sin granne. »Det är ju ett helgerån att sätta
den visan i kör — det är som att kluta på en venusstaty
så, att blott ansiktet synes. En flickas bekännelse — i
den visans natur ligger, att hon skall sjungas solo.»
Kamrerskans älsta dotter sjöng »Alt under himlens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
