Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Småstadsbilder - Fäst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FÄST
119
Hon fann intet jämförligt med ’Robert’ — den enda
opera hon hört. i
Men Maria Hedlund satt och undrade på, vad
operorna gjort för nytta i världen.
De ha stått i vägen för talpjäserna.
Ty det är så innerligt bekvämt att njuta av operorna.
Välljud och harmoni altigenom! Skriket efter bröd, ropet
efter rättvisa därutanför når inte in genom teaterns
väggar. Man sitter där så lugnt och trygt. Vagg, vagg,
vagg, vagg — tankarne slumra in (om man eljes är
mäktig några sådana!), och man far, halft berusad, hem
— man är som i en annan värld. Inga besvärande,
orofulla tankar ha manats fram av vad man hört.
Och så ha de skapat sin avart: operetterna.
Det är den slagdänga, som lockar ihop folk till en
av de tommaste bland njutningar, som falbjudas på
tanklöshetens marknadstorg.
Här är man inte nöjd med att kväva goda tankar.
Här manar man också fram dåliga.
»Boccaccio» vart fästmarschen, sedan de små
reveljerna gått före. Den beredde mark. Och så har den och
alla dess efterföljare gått från stad till stad och kring sig
slutit en alt större falang.
Och man har tjusats av ögon, som lågat — eller
låtsas låga — av vällust. De vidriga rörelserna,
kankan-fasonerna, ha ersatt plastiken. De dumma visornas
sångare ha grinat så Vilt, att man inte hunnit reflektera över
visorna, bara applåderat.
Och så har den levande, livande sången dött bort.
Den har överröstats av slagdängorna. Det har blivit för
sentimentalt att sjunga en liten vek folkvisa; den hurtiga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
