Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Småstadsbilder - Driven i döden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
130
SAX O AT: UNDER KAMPEN FÖR BRÖD
»Han och jag kunna utmärkt bra reda oss utan dig.
Men huru du skall kunna reda dig utan mig, inser jag
icke. Min gosse skall komma hem utan din tillåtelse, och
du skall inte behöva sparka ut honom — jag skall gå
härifrån, lämnande dig åt dig själv. Min gosse och jag
skola grunda ett nytt hem, som skall vara stängt för dig.»
Aldrig förr hade Andersson hört Matilda tala så.
Aldrig hade han sett hennes ögon låga.
Han stod en stund häpen och kom sig ej för med
någonting. Men så kastade han sig över henne och slog
henne till golvet.
Matilda hade många gånger fått slag och sparkar av
honom, mer aldrig blivit så misshandlad som nu. Hon
trodde, att han skulle slå ihjäl henne, och instinktivt skrek
hon som i dödsnöd.
Gårdsfolket kom till, bland dem Jesper Alkvist.
»Du har ju tappat besinningen», sade han till
Andersson.
»Ja», viskade skomakare Fält till sin hustru,
»Andersson har gått för bittida från mästarn. När Jesper Alkvist
företog sådana här grundliga exekutioner å sin hustru,
stoppade han alltid först en näsduk i munnen på henne.»
Efter detta blev grövre misshandel dagligt bröd för
Matilda. Hon var ofta bedrövad intill döden, men tanken
på att få hem sonen höll henne uppe. Till hans resa
sparade hon pängar och nekade sig för den skull även
det nödvändigaste. Hon skrev till honom och bad honom
ha tålamod. Respängarne skulle komma.
Slutligen hade hon summan i det närmaste samlad.
Då upptäckte mannen pängarne å deras gömställe och
tog dem.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
