Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Småstadsbilder - Driven i döden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DRIVEN I DÖDEN
131
När Matilda upptäckte, att de voro borta, sjönk hon
maktlös ner. Aldrig hade något gjort henne så över sig
given.
Hon kämpade som en lejoninna för att återfå
pän-garne av mannen, men denne endast hånskrattade.
»Jag får ju inte bara av dem den fröjd, som pangar
alltid ge, utan de ge mig också medvetandet om att jag
genom att taga hand om denna husets gemensamma
egendom, hindrar dig från att kunna skicka efter din
söt-mjölksvalp.»
Hon talade bevekande till honom som aldrig förr.
Men ingenting hjälpte.
Vid midnattstid väcktes huset av att Andersson höll
ett förfärligt liv utanför sin dörr. De grövsta eder växlade
med de förfärligaste hotelser, om hustrun icke genast
öppnade.
Någon av grannarne sade: »Om fru Andersson
öppnar, skola vi svara för, att ingenting ont skall hända henne.»
Intet svar.
»Hon har förmodligen gått ut», sade en annan av
grannarne.
Ingen ville hysa Andersson under natten, och så
anstäldes en rad försök med olika nycklar för att få upp
dörren. Slutligen lyckades det.
Till sin fasa upptäckte man då fru Andersson
hängande död i en vid köksspiseln fastgjord snara.
Hon skars ned, och det skickades bud till
polisvaktkontoret och stadsläkaren.
Stadsfiskalen och stadsläkaren kommo snart. Den
sistnämde kunde endast konstatera, att livet flytt. Hans un-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
