Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Småstadsbilder - Ocker-Olle
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OCKER-OLLE
pangar. Det var något, som han saknade och som han
trots alla sina ansträngningar ej kunde få — bättre sällskap.
Stadens borgare hade en orden, R. B. G. — uttytt
»Redliga Borgares Gille» — i vilket Olle sökte sig in. Dä
frågan förekom i extra ordenskapitel sade järnhandlare
Dyrén:
»Jag avstyrker. I mina ögon har en pantlänare ej
högre rang än en hora.»
Olle Peterson fick ej en enda vit kula vid
ballotte-ringen.
Nu begynte han att idka välgörenhet.
»Skulle samvetet kunna vakna även hos en sådan där
ärans fähund?» sade någon till Dyrén.
»Nej, det är bara affär», svarade denne.
De fattige visade sig rätt otacksamme. Inte ens de
beskedligaste av dem ville betrakta hans gåvor annat än
som en avbetalning på hans skuld till deras klass.
Skomakare Wikbergs av fattigdom och mannens
dryckenskap utsläpade hustru rätade på sig, då Olle kom med
en femma.
»Jag mins knapt den dagen, då jag fick äta mig
riktigt mätt, men jag vill ändå inte ha edra pängar. Det
jag åte, som vore köpt för dem, skulle bränna som eld
i min mun Jag skulle ihågkomma, att jag åte hustrurs
svält och barns gråt... Mins du, din usling» — hennes
ögon sprutade eld — »hur du en gång lämnade ut ett
lån på min vigselring? Min man fick den inte av mig
förr än han slagit mig medvetslös. Och han söp upp
vartenda öre han fick för den. Ut!»
Det sjöd i Olle. Motad från alla håll, nedifrån som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
