- Project Runeberg -  Under kampen för bröd /
153

(1909) Author: J. L. Saxon
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Småstadsbilder - Porslins-Jonsson

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

PORSLINS-JOIVSSON

153

den skada församlingen skulle lida av att något sådant som
detta kom ut — jag var ju ännu en troende baptist.
Förhandlingarna drogo ut, men så kom slutligen avgörandet.
Jag var obeveklig, och påföljande kväll skulle saken
inför församlingen. Jonsson kröp som en mask för mig, men
intet rörde mig. Man sade mig vara besatt av hatets ande.
Jag svarade, att jag vore ett Guds redskap för att tukta
uslingen. Det var också min övertygelse, och jag såg,
huru han alldeles raglade ut.»

Sköldström fuktade sina läppar med det lilla, som
fans kvar i glaset, och fortsatte:

»Morgonen därpå kom han hem till mig. Han såg
nästan galen ut. Och hans hår hade blivit grått under
nattens lopp. Det var ju ett otvetydigt bevis på huru
förtvivlad han var. Men det rörde mig icke. Jag blott
hoppades, att detta hos honom skulle åstadkomma den
till förbättring ledande ångern. Strax effer kom hans
hustru. Det sved i mig att se den stackaren, nu blott
en skugga av sig själv, uppsliten av barnsängar och sorg.
Hon bad mig — icke för hans skull, ty hon hade lika
stor orsak som jag att förakta honom — men för sin
egen och framför alt sina barns skull. Komme saken fram,
bleve det familjens ekonomiska ruin, och hon vore
numera för bruten att bära både fattigdomen och olyckan
att vara kedjad vid en sådan man. Hon brydde sig ej
als mer om hans göranden och låtanden, men hon ville
rädda sina barn. Å, vad hon grät! Jag vacklade
naturligtvis i mitt beslut. Så kom min mästare, en
hedersman av den gamla stammen. Han stod ute för nästan
alt vad han ägde åt Jonsson, och kom saken upp, så vore
Jonssons ekonomiska fall givet. Affären var god, men

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 12:23:56 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/kampen/0161.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free