Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Småstadsbilder - Stenar i stället för bröd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
164
SAX O AT: UNDER KAMPEN FÖR BRÖD
plats för nyare. Till höger inom ett skrank stodo en del
adelssköldar och fanor, de senare tagna i krig av
adels-sköldarnes ägare.
Golvet utgjordes nästan helt och hållet av gravstenar
— omedvetna vitnen om att kyrkan stod på en grund
av »de dödas ben och orenhet».
Och in genom korfönstret — med de berömda
glasmålningarna från medeltiden — strömmade långfredagens
klara solsken.
Man såg däri huru dammet, kringrört dagen förut
av kyrkvaktaren, dansade om i den unkna luften och
lade sig så tungt, så tungt över allting därinne.
»Prästklockan» — det ringdes med storklockan, som
också var från medeltiden — ljöd. »Bing, bång!» Det
lät så vemodigt. Men det var ju också långfredagen.
Såsom på alla större helgdagar var det rätt mycket
folk i kyrkan.
Frampå orgelläktaren satt en ung flicka. Det var något
saligt längtansfull i hennes bleka ansikte. Stackare, hon
hade legat sjuk hela vintern, och doktorn hade sagt hennes
mor, att Anna skulle dö, när träden började lövas. Men
han hade visst tagit fel. Ty Anna var i dag så rask. Hon
hade hela morgonen sutit i solskenet och glatt sig så
outsägligt åt att få gå till kyrkan i dag. Där skulle hennes
svaga krafter bli stärkta.
Den gamla orgeln — berömd av så många
konsertgivare såsom Åkermans bästa — vred sig och väste under
klockarens långa preludier. Och så tonade salmen 77
och fylde de höga valven.
Anna föll in med sin svaga stämma. Vad det var
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
