Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Småstadsbilder - »Farbror»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FARBROR
183
kom, färgade en blodström den vita, karbolsyredränkta
filten röd.
Lasarettet var stadens vackraste hus. Och ändå hade
landsborna en sådan förskräckelse därför. De gingo hällre
till kloka gubbar och gummor och riskerade kallbrand
och vad som hälst, än de läto sig forslas till lasarettet.
Det ligger otroligt mycken vanvård eller liknöjdhet
till grund för denna tradition!
Men stadsborna voro ej så rädda därför. De visste,
att det blivit bättre under de senare åren. Och sådana
stackare som »farbror» hade ju för rästen ingenting att
välja på, om de ej ville ligga och dö på gatan.
När man bygt lasarettet, hade man kanske tänkt pà
ordets betydelse, på Lasarus. Ty man hade lagt huset
lite avsides från stadsbullret, i en vacker lövhage på
stadens mark.
Och arbetaren, som släpat i sex dagar i en osund
värkstad, tog om söndagen med sig hustru och barn hit
ut till hagen. Och barnen rullade tunnband och lekte,
och man åt matsäck och hade så hjärtans roligt åt att
en dag få njuta av frisk luft, solljus och natur.
Så kom en dag en s. k. praktisk karl, som ville
förtjäna pängar och icke var så noga om sättet. Han bjöd
staden en vacker summa i arrende för hagen, om han
finge krogrättigheter. Och stadsfullmäktige, som ville ha
pängar i stadskassan, och som tyckte att deras stad,
såsom alla andra, borde ha ett utvärdshus, upptogo
förslaget med förtjusning.
Snart reste sig där en elegant krog med vackra
uppas-serskor, fin musik, varieté o. s. v.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
