Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Småstadsbilder - En vettvilling
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
200
frän jordens modersbarm, så revo de också hjärtat ur
honom.»
»En festlig passagerare, den där», skrattade den ene
konstapeln, knuffande kamraten i sidan.
De begrepo lika litet som poliskommissarien att denna
bonde representerade en klass, vars hat till städerna
ingenting annat är än hatet till den hjärtlösa övermakten.
Ty denna sitter i staden som en hungrig vampyr,
sträckande sina sugrör ut till bönderna, som den så
småningom tappar blodet av.
»Och Anna, dottern min, stal staden också. När hon
fick lov att ge sig ut och tjäna, for hon till staden, som
lovade henne garneringar på klädningen och vinterhatt.
Hon var något för staden, hon! Ty, se hori är så vacker,
så vacker. Staden ville ha henne till sköka, förstås. Men
hon är mitt barn, och när hon bitit i äplet, så spottar hon
ut tuggan. Hon kommer tillbaka till jorden. Man kan
ympa in vidriga sjukdomar på somliga människor, men
inte på henne. Hon skulle dö av det.»
»Vidriga sjukdomar?» upprepade poliskommissarien.
»Ja, ja! Se på Sverges karta där borta. Det är en
levande kropp med älvar till blodådror och malmbärg
till benbygnad. Men det är en hop svarta fläckar på
kroppen. Det är städerna... det är kallbrand, som måste
bort, om ej hela kroppen skall bli blodförgiftad.»
Konstaplarne bara gapade. Att en människa kunde
bli så galen!
»Nå, men vad har staden då gjort för ont?»
frågade poliskommissarien, som fann fjollen underhållande.
»Alt. Där växer ingenting. Den skulle svälta ihjäl,
om den inte lurade oss bönder, lurade oss att släpa dit
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
