Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Åkerns folk - »Märkt»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MÄRKT
235
»Det angår inte er, varför jag tagit henne. Så länge
ni får ert undantag ordentligt, ber jag er att hålla er på
er kammare och vara lugn för resten.»
»Tänker du gifta dig med henne?»
»Det angår er häller inte. Och inte ämnar jag be er om
lov, om det skulle falla mig in.»
Gumman försvann, och Erik gick ut i köket, där Mari
genom den otäta dörren hört alltsammans.
»Om käringen skulle komma och vara ettrig, så riv av
henne, och säg mig till för övrigt», sade han.
Mari svarade ingenting. Hon kände alt för väl med
sig, att hon varken skulle kunna det ena eller det andra.
Så gingo tre år. Med jämnmod hade Mari burit alla
den gamlas många stickord och elakheter. Hon hade aldrig
beklagat sig däröver. Och huset häde hon skött på ett sätt,
som vida överträffat Eriks förväntningar.
Så kom hon en dag till honom:
»Du får lov att tänka på att skaffa dig annan piga
till den tjugofjärde, Erik, och du får inte vara ond på
mig för att jag dröjt så länge med att säga det. Jag har
haft så svårt att komma fram med det, därför att du alltid
varit så snäll.»
Erik vart häpen. »Vart... vart tänker du då ta
vägen ?»
»Till Amerika.»
»Varför vill du resa?»
Hon sjönk ner i soffan och grät.
»Nej, kära Mari», sade han med ett vekt, varmt
tonfall, i det han strök henne över det rika bruna håret,
»du skall inte als resa. Du skall stanna hos mig och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
