Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Åkerns folk - »Märkt»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MÄRKT
243
»Jaså, ni åtlyder inte mina befallningar! Nå, då går
jag väl själv.»
»Ni är så god och låter bli det!» dundrade Erik.
Länsmannen gav Erik en duktig knuff och vände
stegen mot köket, då han av Erik fick ett slag för munnen,
så att han tumlade överända.
Fjärdingsmannen sprang fram.
»Förivra dig inte, Erik», sade han allvarligt.
»Jag tycker, att länsmans svin komma igen något
för nosiga», sade han.
Fjärdingsmannen smålog. Han visste alt för väl, vad
Erik syftade på: länsmannen hade för något år sedan
»tagit upp» kreatur för nästan varenda bonde i byn. Så
hade en gång länsmannens alla svin kommit in på Eriks
ägor, och han hade genast tagit upp dem, en åtgärd,
varåt bönderna hade lika roligt som länsmannen var
ursinnig däröver.
»Vi få avbryta förrättningen», sade länsmannen, som
nu kommit på benen igen. Han hade ej lidit någon
annan skada, än att näsan stod i blod.
Då de farit, sprang Erik ut i köket. Mari halvlåg
på soffan alldeles likblek.
Han kände, huru blodet ville stelna i hans ådror.
»Mari!» ropade han, i det han började fukta hennes
tinningar med vatten.
Hon vaknade snart till medvetande.
»Erik, har du gjort något galet?»
»Ånej. Jag brusade upp och slog till länsman, men
det var als inte farligt.»
»Men det kan komma surt efter ändå. Och till alt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
