Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Åkerns folk - »Den sanna kärleken»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
276
SAXON: [INDER KAMPEN FÖR BRÖD
»Tråkigt för honom, det. Nå, vad svarade du
honom ?»
»Jag svarade ja. För jag älskar honom så...»
»Älska!... Är det ord i en bondflickas mun? Det
har du fått i någon romanbok. Det blir ingenting av!»
»Men jag dör, om ...»
»Å prat, så farligt är det inte.»
»Jo, far...»
Och hon grät häjdlöst. Gubben reste på sig för
att gå.
Hon höll honom kvar.
»Nej, du får inte gå! Du får inte säga nej. Du får
inte mörda ditt enda barns lycka!»
»Se där ha vi dina romanboksdumheter igen! Jag
skall säga dig, att just för din egen lyckas skull säger
jag nej! Inte har jag, Gudi klagat, stor glädje att vänta
av dig, men kommer en så’n där trashök och vill ha
dig, då säger jag stopp. Den där har ju ingen
beräkning och skralt med boden torde det också vara. Han
är ju bondpojke, men var, förstås, för stor att arbeta
med jorden... Det går inte två år förr än det slutar
i konkurs för honom.»
Och därmed gick gubben.
»Ja, han är istadig», sade Jon Karlsson, som satt
nere på Grahndiens kontor och drack porter med denne.
»Men jag skall tala vid honom, får jag se, vad det gör.»
Han var litet intresserad i affären, ty han stod som
borgen på Grahndiens kreditiv i folkbanken.
»Ni skulle byta döttrar», sade Grahndien leende.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
