Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Åkerns folk - »Den sanna kärleken»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
"DEN SANNA KÄRLEKEN"
277
»Det har jag på skoj sagt honom många gånger.
Ser du, han är bondhögfärdig, och det är nätt upp det
värsta av allting. Skulle han som är så tät behöva gå
i vadmal och näverstövlar? Skulle inte han kunna sätta
upp en bygning så fin som ett slott? Skulle han
behöva gå och släpa som en dräng? Nej, visst inte. Han
vill inte agera herrkarl, säger han, och kommer det en
sådan till honom, så är han inte hövligare mot honom
än mot en torpare. Jag blir sjuk, när jag ser sådant där!»
»Om jag skulle försöka min lycka hos din dotter?»
»Går inte», sa’ Granberg. »Hon har blivit galen där
i skolan, som jag fick lov att skicka henne till, för att
få husfred. Det är visst för resten något uppgjort
emellan henne och nämdeman i Rise.»
»Han, gubben?»
»Å, han är inte mer än 40 år, men för övrigt en
så’n där som hon själv. Så nog bli de överens.»
»Du talar med Per Larsson?»
»Ja.»
När Jon Karlsson kom till Per Larsson ocft sagt sitt
ärende, höll han på att bli utkörd. Altnog hans
bönemanskap fick ett särdeles snöpligt resultat.
Det började några månader därefter att talas litet
besynnerligt om Anna. Och kort tid därefter
överraskades man av underrättelsen om, att det skulle »bli av»
mellan henne och handelsmannen.
Anna och Lovisas bröllop höllos samma vecka, Annas
först. Hon hade inte guldkronan. Per Larsson såg ut,
som skulle han ha blivit upptagen ur graven, och hela
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
