Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Åkerns folk - »Den sanna kärleken»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
278 SAXON: [INDER KAMPEN FÖR BRÖD
tillställningen liknade mer en likbegängelse än en
glädjefäst.
Anna var dock utomordentligt belåten.
»Jag får», sade hon till Lovisa, »två pigor och
behöver inte göra någonting, om jag inte vill. Och fin
får jag gå hela dagarne och ha vinterhatt och heta fru
och ha umgänge med kyrkoherdens och länsmans.
Grahn-dien alldeles bär mig på händerna. Och han skriver så
mycket vackra värser till mig och talar så grant. Jag
vet rakt inte, var han tar orden ifrån. Det är den sanna
kärleken, ser du, som det talas om så vackert i böckerna.»
Lovisa svarade inte. Det hade inte nyttat något till.
För henne var den högsta kärlek och högsta plikt
liktydiga begrepp. Hon satte sitt ideal av lycka högre än
glans och prål och flärd.
På sitt bröllop bar Lovisa guldkronan. Det var
nästan det enda, som någonsin gjort Jon Karlsson stolt
över sin dotter.
Efter tre år gjorde Grahndien konkurs. Per
Larsson hade hulpt honom så långt han ansett rådligt, men
en dag sade han nej för vidare »förskott på arvet», och
sedan ramlade det snart.
Anna och de två barnen fingo komma hem till
föräldrarna och Grahndien gav sig ut som provryttare, sedan
Per Larsson tämligen omilt kört av honom.
Anna är precis inte olycklig. Det går ingen nöd på
henne i föräldrahemmet och hon bibehåller sin hatt och
sin frutitel. Emellertid tror hon inte längre så särdeles
mycket på »den sanna kärleken».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
