Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Åkerns folk - Anders och Lina
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ANDERS OCH LINA 289
De talade om ett och annat, och hon, liksom alla
andra, skämtade smått med Anders, som ansågs såsom
mycket god och hederlig, men litet enfaldig i sin blyghet
och tafatthet.
Hon blev därför inte litet förvånad, då Anders utan
föregående inledningar sade:
»Jag ville just i kväll fråga dig, Lina, om du inte
ville tänka på, om du kunde bygga hjonelag med mig.»
Hon hade ett leende på läpparne, men det dog bort.
Hon blev i en hast så allvarlig.
Med en min av förhoppning om något, som han inte
förtjänat, tog Anders hennes hand.
»Vad svarar du på det, Lina?»
Hon hade tårar i ögonen.
»Jag kan inte, Anders», svarade hon. »Du är så snäll
och god, men jag kan inte tycka om dig på det viset.»
Och hon strök sakta hans stora, knotiga hand.
»Jag hade annars löfte av nämdeman i Rise att få
ett dagsvärkstorp. Han skulle flytta ’gubbetäppens’ gamla
stuga och ladugård ner till skogskanten, där jag skulle
få en jordlapp, som jag finge odla upp. Det gjorde han
redan i höst, om jag ville. Och så har jag lite hoptjänt,
så jag kunde köpa ko och sätta upp med det, som
behövdes, på tarvligt vis.»
»Du får inte tala så där åt mig, Anders, för då blir
jag så ledsen, så...»
»Ja, ja, det kan väl inte hjälpas, då... Det går inte
alltid som man tänker och vill. Men ett skall jag be dig,
Lina: fäst dig inte för mycket vid Adolf. Jag säger det
inte av avundsjuka — jag får ju dig inte i alla fall —
utan för att jag håller av dig så mycket. Han är hurtig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
