Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Åkerns folk - Anders och Lina
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
282
SAXON: [INDER KAMPEN FÖR BRÖD
och glad, men det är inte nog stadga med honom. För
det är skilnad på att ha hus och hem och tänka på,
än att vara den duktigaste i lekstugan.»
Hon storgrät.
»Var inte ledsen för vad jag säger. Det är ju bara
välmening», tröstade Anders.
De fortsatte tysta vägen till Jon Jons, där Lina
tjänade.
Vid avskedet var det, som hon velat säga något, men
det vart icke något annat än ett dröjande: »Godnatt,
Anders !»
Och hela natten låg hon och grät sakta. En ny sida
av livet hade gått upp för henne. Det var slut på att
leka. Och det hade hon gjort så länge, att allvaret tedde
sig som något förskräckligt för henne.
Lina började se alt mer och mer allvarsam ut. I
lekstugan kunde hon ena stunden vara alldeles övergivet
glad, andra stunden springa ut och storgråta.
Och så kom det talet ut, att det inte var, som det
skulle vara, med henne.
Anders sade detta till Lina och frågade, om det var
sant. Hon svarade inte, bara grät. Han sade henne, att
även om det vore sant, skulle han hålla av henne lika
mycket, om hon ville bli hans.
»Jag tycker så mycket om honom», svarade hon. »Jag
vill inte leva utan honom.»
Anders tyckte för sig själv, att det inte kunde bli
annat än olycka av mellan Lina och Adolf. Hon var inte
kunnig med innegöra, och det gick väl an, ty det kunde
hon lära sig, bara hon hade viljan därtill — och det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
