Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Åkerns folk - Nya tag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NYA TAG
351
»Nej, jag menar naturligt, att du ...»
»Jag förstår väl det, harhjärta! Men även om far
min skulle vilja visa sin myndighet för att tvinga oss
att vänta, så vore det väl inte hela världen. Vi äro ju
unga bägge två.»
»Ja, jag kan vänta.»
»Du skall få se, att vi inte behöva det. När han
får lära känna den nye Erik, och jag så visar honom
den, som skapat om den gamle, så tar gubben min
jänt-unge i famn — nej, det gör han nu inte, eftersom
sådana känsloyttringar tillhöra blott romanernas bönder —
utan han klappar henne på det här vackra huvudet och
säger inte ett ord. Men han tänker: ’Det jag lemnar
efter mig, är nog för honom, och blir det karl av honom,
så är jag fullt belåten’... och det skall hon lita på och
vara lugn», tillade Erik efter ett uppehåll, i det han kysste
bort någon farhåga, som ville bana sig väg över hennes
läppar.
I denna riktning hade samtalen dem emellan gått
under de senaste dagarme.
Och så kom avslutningsdagen — en folkfäst i vida
större grad än skolans öppnande.
Erik hade från den lilla utställningen av lärjungarnes
arbeten smugit bort sina ritningar — med avsikt i sista
minuten, så att ingen skulle märka det. Han ville ännu
ej avslöja sig för fadern, som själv kom för att hämta
honom från skolan.
Baronen kom också dit, synbarligen i sällskap med
nämdemannen.
»Här pr min son», sade denne, i det han förestälde
honom för baronen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
