Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Åkerns folk - Nya tag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
372
SAXON: UNDER KAM REN FÖR BRÖD
De bönder, som sålde sina hemman, fingo en ovan
vara i sina händer — pängar. Dessa ströko snart, och
de forne besutne bönderna spriddes efterhand åt olika
väderstreck.
För alt för många av de andra blev slottet ett
ruinerande föredöme. De blevo bjudna på baronens kalas,
och då dugde icke längre vadmalsrocken, som mor vävt.
Det skulle vara fint, utländskt kläde. Och när de kommo
hem, smakade icke den enkla husmanskosten rätt väl.
De skaffade sig bättre! Den lilla stugan blev så liten
och simpel bredvid slottet, och så bygdes en ny stor,
UPP — ju »grannare» dess bättre.
Bonden hade skaffat sig nya behov — de flesta
konstlade, skapade av brist på upplysning och brist på
kännedom om tingens rätta natur.
Skogen strök med, och när den inkomstkällan var
utsinad, hotade det att bli havrebröd i stället för
vetebullar.
Då kom en ny uppfinning — man lärde sig att låna.
Och nu skulle man höja jordbruket — med lånade
pängar. Man följde slottets exempel och började odla.
Det kom en riktig odlingsvurm på folk. Hade förut det
gamla ordspråket: »Bonden är lika snål efter jord som
den lede efter själar» haft tillämpning i det avseendet,
att den var förnämligast, som ägde största hemmantalet,
så blev det nu förhållandet i avseende på huru många
tunnland öppen jord man hade.
Odlingen blev dyrare för bonden, som måste låna
pängar därtill, än för slottet, som hade egna att röra
sig med. Och bonden saknade den ledning, som slottet
kunde köpa sig. Han bröt mark, som ägde ringa växt-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
