Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Åkerns folk - Nya tag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NYA TAG ,
405
Erik försökte att hålla sig allvarsam, men det var
omöjligt, och det dröjde en god stund, innan munterheten
över Olles missöde lagt sig.
På kvällen, när alla gäster, som ej skulle stanna, hade
begivit sig i väg, stodo Erik och Maria vid fönstret och
sågo utåt ägorna. I den ljusa vårnatten lågo dessa i sin
gröna skrud så fagra som ett vårens löfte kan vara.
Erik stod med armen kring Marias liv.
»För mig är jorden inte något dött ting — det är
någonting, som lever — någonting, som jag kan tala till
och som jag förstår», sade Maria.
Erik svarade ej. Hans hjärta var fullt. Men han
kände dess djupare, vilken stor och vacker uppgift
arbetet i jorden är. Namnlösa föra bönderna ut sin
gärning, landet runt, och när de gå bort, bleknar deras
minne lika fort som inskriften å träkorset på kyrkogården.
De ha brutit mark för skördar — vad mer att ingen
frågar efter, vilkens plogbill det var, som först klöv
jorden! Det är deras uppgift att vara nyttiga, icke att vinna
»ära» och namn! Men när de värkade för, att de, som
skulle fortsätta deras arbete, därtill blevo dugliga, fylde
de dock en andlig mission, som var fullt ut så stor och
ärofull som någon annan.
»Vad tänker du på?» frågade Maria.
»På dig och jorden», svarade han vekt och slöt henne
hårt fast vid sig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
