Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Åkerns folk - När det går omkull
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NÄR DET GÅR OMKULL
411
än en dräng. Och mor din med sin stora trut och sitt
stora undantag, som inte själlveste pärkel kan stå ut med
att betala, har gått här och befalt och befalt, så att varken
drängar eller pigor vetat, vem de skolat lyda.»
»En har väl varit tvungen att ta i, när en sett, hur
du har skött dig. Annars hade det väl gått ikull för länge
se’n.»
»Att börja med behövdes det inte, för en
skötsammare karl än jag var, det kunde man leta efter.»
»När du får säga’t själv.»
»Tig, säger jag, annars svarar jag inte för, vad jag
gör!»
»Fyllstut!»
Er; kraftig örfil smälde på hennes kind.
Hon började skrika högt, men slog igen.
Slag på slag föll. Hon skrek och barnen skreko.
Nämdemannen och ett par av hennes släktingar
kommo upp.
»Vad är det för liv här?»
»Å, det är inte nog, att en ska få gå ifrån altihop,
en skal! också ha stryk», skrek hustrun, darrande av ilska.
»Var tysta, för ali del», sade nämdemannen.
»Länsman är där nere.»
»Ja, jag är fjärdingsman själv, så nog skall jag ställa
till så den där får plikta för våld å hustru», sade en av
hustruns släktingar.
Länsmannen stod i dörren.
Han såg på hustrun — hennes näsa stod i blod.
»Vi få anteckna sedan», sade han.
De stego ner för trappan allesamman utom Johan
Andersson.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
