Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Åkerns folk - Två hemman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
414
SAXON: UNDER KAM REN FÖR BRÖD
orkar nu. Jag börjar på att tycka, att jag behövde komma
i ro när som hälst.»
»Ja, vad skall jag då inte säga, som är åtta år äldre
än du», menade Lars Petter.
»Aja, det kan du ha rätt i. Men du skall komma
ihåg, att du har en son till hjälp. Det har inte jag.»
»Hjälp? Å, när de bli så gamla som min, så är det
sonen, som regerar och fadern, som får lyda. Och det
är knapt ont i det. Jag kan inte stå i med allting, och
när han nu kan sköta med det, så...»
»Hui gammal är han? Låt mig se...»
»Han går på det trettiförsta.»
»Det var hunsingen.»
»Ja, han tycker så själv. Och nu ha vi kommit
överens om, att han skall ta gården.»
»Hm.»
Nu) skar det i, och samtaM höll på att gå sönder.
Då kom mor just med kaffet — en lycklig omständighet,
menade Ol Olsson. Han hörde till dem, som prata
ledigare, då de ha något »för händer».
»Då skall han väl gifta sig?» kastade han fram på
ett sätt, som skulle det inte höra till ämnet.
»Ja, han har så tänkt. Och jag kommer just till dig ...»
Där slog det igen stopp för Lars Petter.
»Du kommer väl inte hit för att få mig till böneman
åt honom?» Tonen skulle vara obesvärad eller rent av
skämtsam. Hade Lars Petter varit det ringaste
iakttagare, skulle han ovilkorligen ha fått roligt åt Ol Olssons
försök som skådespelare. Men nu märkte han
ingenting utan svarade:
»Jo, det är just som meningen, det.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
