Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Åkerns folk - En tum för kort
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EN TUM FÖR KORT
423
ur den granna arresten vid kyrkan. Hon bleve ej någon
börda, ty gumman gjorde skäl för sig, var snäll — vad
Tilda, när hon var liten, fått många karameller av henne!
— och nöjd med litet, bara hon fiok sin kaffetår.
Klockan slog älva inne i köket. Att inte Gustav
hördes av!
En vagn rullade borta på vägen. Det var
häradsdomaren. Hon kände igen »Pärlas» trav.
Tilda sprang in i köket. Hon skulle ej visa sin
glädje alt för mycket för Gustav.
Häradsdomaren körde in på gården. Men Gustav
var ej med. Vad ville det säga?
En av drängarna tog emot hästen, och
häradsdomaren trädde in i stugan.
»Vill häradsdomaren ha något att äta?»
Han var kort om huvudet i dag, som han alltid var,
då han fått lite för mycket.
Så gärna hade hon velat fråga något om Gustav,
men hon tordes ej. Hon lugnade sig emellertid. Gustav
hade, förstås, åkt med sin husbonde, då han sett, att
häradsdomaren var vid det humöret. Hon skulle vänta.
Klockan slog både tolv och ett, men Gustav kom
icke. Hon hade gått u,t till vägen och stirrat framåt, tils
det börjat skymma för ögonen. Och nu grät hon.
Plötsligt reste hon sig upp. Hon gjorde Gustav orätt.
Han kom kanske sent hem, var trött och tyckte, att det
icke fjäskade med att tala om avgjord sak. Hon gick
in och lade sig.
Men tidigt på morgonen, en stund innan arbetet
började, steg hon upp, gick ut på stallskullen och väckte
vallpojken, stack en tvåöring i hans hand och bad ho-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
