Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Åkerns folk - En tum för kort
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
430
SAXO A’: UNDER KAMPEN FÖR HRÖD
som tycka så mycket om varandra och passa så bra ihop
som ett par bär, att få bliva ett!
Jag var bakom stugan hos er i går kväll, men jag
kunde inte gå fram. Varenda sena i mig riktigt skrek.
Jag kunde inte se dina goda, goda ögon.
Adjö, du goda, vänliga, till sista bloddroppen älskade
Tilda! Din
Gustav.»
Gustavs mor hade kommit. De båda i sorgen,
liksom förut i förhoppningens glädje förenade kvinnorna
tryckte, utan ett ord, hårt varandras händer.
Modern tvättade upp sonens lik, och drängkamraten
bestälde kistan.
En förfärlig känsla för modern var det, att Gustav,
såsom självspilling, icke skulle få en kristlig begravning.
Ty om alla så säkert vore hos Gud, som han, då skulle
det inte behövas någon osalighet, och därför tyckte hon,
att det var orätt, att syndiga människor skulle få göra
sådan där åtskilnad vid själva graven, som skall
försona alt.
Gustav hade skrivit till »kära mor» och bett henne
att hjälpa Tilda till rätta med vad hon kunde.
»Det hade jag nog gjort ändå, men det kan ju vara
roligt för dig att höra, att han tänkte på dig så i alt
till det sista», sade häradsdomaremor.
Och hon tänkte på, huru stor deras gård var och
huru liten bit behöft utskiftas därifrån för att skapa ett
par människors lycka. Men hon visste också, att hennes
man icke skulle ha gått in på att skilja sig från en aln
därav.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
