Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Åkerns folk - Ett slut
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ETT SLUT
435
så bevekande att fortsätta vid högskolan med något
annat ämne, vad som hälst. Fans det ingenting, han hade
håg för?
Nej.
Men något, som han fann mindre motbjudande?
Möjligtvis »läkaren».
Ja, det var ju bra. Och så for Karl Persson hem
och tog inteckning i gården och skickade pängar.
Än en gång försökte sonen att slippa, men det var
omöjligt. Så höll han på i ytterligare tre år och slöt med
att ta — »prillan» och skriva in sig som lönlös notarie
i ett ämbetsvärk i Stockholm.
Han försökte med ali makt att ta igen det förlorade,
men det gick inte.
När en fläkt av våren tågade in i det unkna
ämbetsrummet, så var han där nere i hembygden, och såg huru
•oxarne masade framför plogen och sädesärlorna sprungo
i fårorna, beskäftigt nickande. När sommaren kom,
trånade han efter doftet av det nyslagna höet. I höstdagen
stod han på logen. Det dammade så förfärligt från
tröstvärket, men liv var det! Och om vintern tyckte han
sig sitta på vedlasset, och det gick med lust, ty snö och
köld hade gjort vägar överalt i skogen.
Han såg i bygden något mer än författaren gör,
då han sätter ihop den naturskildring, som han enligt
konstens regler måste ha med i sitt arbete för att detta
skall få rang, heder och värdighet av konstvärk — något
mer än målaren, då han söker motiv för en tavla —
något mer än stadsfröken, som inte kan fatta att »landet»
egentligen har någon annan uppgift än att vara föremål
för hennes beundran, när hon så anser lämpligt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
