Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - De två - En dikt från vägen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
En dikt från vägen.
ÖR MINA MORGONPROMENADER utåt landet
jag avskyr. Ty höst och vår är den smutsig, på
brukar jag ej den stora allmänna landsvägen, som
sommaren dammar den, och på vintern är den halkig.
Och så skall man gå med hatten i hand och hälsa på
alla morgonpromenerande bekanta man möter.
Jag har sökt upp en liten skogsväg, okänd för de
flesta och knapt trafikerad av några andra än bondfolket
uppe i Eskog, vars mer än lovligt klena utfartsväg den är.
Alla där på gården känna mig och bli glada, då de
möta mig, ehuru de, uppriktigt sagt, nog finna mig en
smula besynnerlig. Att man vill fly från stadens granlåt
och larm ut till naturens enkelhet och tystnad, det kunna
de ej förstå — om icke möjligen »Brunte», som gnäggar,
och »Käck», som skäller på långt avstånd i medvetandet
om, att den numera obligatoriska sockerbiten väntar dem.
En morgon, då jag var på återväg till staden,
upptäckte jag en man och en kvinna borta på vägen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
