Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - De två - En sommarsaga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
468
SAXO A’: UNDER KAMPEN FÖR HRÖD
II.
Ej ett blad rördes, insjön låg spegelblänk, och den
lilla vånå prästgården speglade sina vita väggar i dess
djup. Gräsplanerna Voro nyklipta, gångarne krattade och
trädgårdssängarne vattnade.
Kyrkoherden mötte oss vid stationen, och hemma
på förstugutrappan stodo pastorskan och en ung kvinna,
som Fogelberg presenterade såsom sin syster. Jag hade
aldrig förut hört talas om henne och fäste ingen vidare
uppmärksamhet vid henne. Den lantliga idyllen i dess
helhet upptog mig alldeles för mycket för att jag skulle
kunna fästa mig vid någon detalj däri.
Vid kvällsvarden tog jag däremot min omgivning i
närmare skärskådande. Det skedde tämligen lojt, ty jag
hade ej väntat mig något av intresse där. Kyrkoherden
var fet och frodig med det uttryck av lugn, som den har,
vilken är färdig med sig själv. Han utgjorde synbarligen
det ideal av en man, hans son uppgjort för sig. leke
parvenyns dryghet, icke den vanliga storhetens
överlägsenhet, utan det lyckliga, hjärtliga lugn, som de ha, vilka
alltid följt med strömmen utan att reflektera över färden,
som se solen gå upp i öster och nex i väster och nöja
sig med detta enkla faktum i stället för att fråga sig,
varför så sker.
Dottern — hon hette Elin — hjälpte till med
serveringen och deltog icke i samtalet. Jag hade för övrigt
ingen anledning att taga särskild notis om henne. Det
var ju lätt att .räkna ut, hurudan en ung flicka skulle
bli i denna omgivning. I denna min förmodan stärktes
jag, då vi efter maten gått ut på verandan men hon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>