Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - De två - En sommarsaga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EN SOMMARSAGA
469
stannade kvar inne och spelade några stycken å pianot.
Det var nämligen »Under dubbelörnen», den tyska
slak-tarmarschen, och annat snömos. Och så sjöng hon, på
broderns uppmaning, några stycken av just icke djupare
innehåll. Men rösten var klangfull och ren.
Det skymde på. Sången tystnade, och samtalet
domnade av.
Jag skulle gå in efter min överrock, eftersom det
började bli kyligt. I det jag kom till salsdörren, hörde
jag Elin gnola på Björnsons »Undrar vad jag får se
för ting». Jag hade alltid funnit den så fin, så gripen ur
tusendens hjärtan:
Undrar vad jag får se för ting
över de höga fjällen?
Snö nog ligger där runt omkring:
trädet i grönskande syskonring
ville så gärna tåga —
när skall det färden våga?
Örnen sig lyfter med starka slag
över de höga fjällen,
seglar i ungdomens kraftfulla dag,
fråssar av jaktens vilda behag,
sänker sig alt efter lusten,
ser mot den främmande kusten.
Lövtunga appeln, som icke vill
över de höga fjällen,
spritter när sommaren stundar till,
väntar, till nästa gång den vill;
vill sina fåglar gunga,
vet icke, vad de sjunga.
Den som har längtat i tjugo år
över de höga fjällen,
den som vet, att han aldrig når,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
