Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - De två - En sommarsaga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
470
SAXO A’: UNDER KAMPEN FÖR HRÖD
känner sig mindre år från år, —
när han hör fåglarna sjunga,
dem dina grenar gunga.
Pratsamma fågel, vad ville du här
över de höga fjällen?
Näste tann du väl bättre där,
vidare synkrets däruppe är?
Ack, men åt mig du bringar
längtan blott — inga vingar!
Skall jag då aldrig, aldrig nå
över de höga fjällen?
Skall denna mur mina tankar slå,
snö full och gåtfull för evigt stå —
stängande intill det sista —•
bliva min grav, min kista?
Ut! Jag vill ut! O, så långt, långt, långt
över de höga fjällen!
Här är så kvalmigt och doft och trångt,
modet vill pröva på mycket och mång’t.
Låt det få fresta seglatsen,
— icke förgås här på platsen!
— En gång jag vet, jag likvisst når
över de höga fjällen.
Kanske din dörr snart öppen står?
Herre! Din boning är ljuvlig vår. —
Låt mig i jordens vimmel
ännu dock åtrå din himmel!
Som jag kom i dörren, tystnade hon.
»Jag tyckte, ni sjöng på Björnsons: ’Undrar, vad
jag får se för ting’ ?» sade jag.
»Den föll upp, när jag bläddrade i boken»,
svarade hon.
Jag såg ej hennes ansikte i halvmörkret och tänkte
ej vidare på hennes ord.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
