Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - De två - En sommarsaga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
478
SAXO A’: UNDER KAMPEN FÖR HRÖD
V.
Det föreföll mig som om hon efter detta undvek
mig. Sista dagen fick jag dock ett tillfälle att tala med
henne. Kyrkoherden, som varit ute i Siockenbud
föregående kväll och kommit sent hem, gäspade vid
middagsbordet och förklarade sig skola taga en stunds vila på
maten. Fogelberg följde med ’för sällskaps skull’ såsom
han sade, och pastorskan gick ut i köket. Elin och jag
blevo sålunda ensamma.
»Sjung lite om er längtan för mig», sade jag i det
jag satte mig å stolen bredvid pianot . »Sjung Björnsons
visa!»
»Nej, låt mig slippa», had hon.
»Varför det?»
Hon svarade icke.
»Jag skall säga er det», återtog jag.
»Emedan det väcker en längtan, som ni ville söka
glömma — en längtan, som ni ibland tror er ha glömt,
och som just jag — därför att jag var utifrån och inte,
som er bror, passade in i omgivningen — åter väckt till
liv. Har jag inte rätt?»
»Joo», svarade hon sakta, i det hon såg på mig och
nickade.
»Nå, varför ville ni ut?»
»Det vet jag knapt själv. Därför att jag förgås här!»
»Jag vet det, och jag skall säga er det. Ni går här
såsom vildfågeln, vilken under färden kommit samman
med de tama, fått Vingarne klipta och nödgats stanna.
Det är bara i fjäderskruden — och kanske inte ens däri
— han liknar dem. Därför går han som en främling
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
