Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Denna kritiska väg, som Kant föresatte sig att
beträda, syntes honom vara den enda, som philosophens
dåvarande tillstånd ännu lemnade öppen för forskningen[1].
Striden mellan Empirismen och Rationalismen, om
våra kunskapers ursprung och anspråk på en objectiv
giltighet, hade i Humes scepticism lycktat med ett resultat,
som syntes förvandla allt menskligt vetande till en massa af
subjectiva föreställningar, utan något objectivt sammanhang.
Hume, liksom före honom Locke, bestred neml.
rationalismens s. k. medfödda begrepp, som ända från Des Cartes
spelat en så vigtig role i hela den nyare philosophien, och
vederlade dessutom en gång för alla empirismen sjelf ur
dess egna premisser, från hvilka han utgick. Kunde
sålunda hvarken den sinnliga erfarenheten, då den, såsom
Hume bevisade, ingenting lärer oss om allmängiltighet och
nödvändighet, icke afgifva någon borgen för våra
kunskapers objectiva realitet, och kunde denna likaledes ej heller
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
